Jag ba satt där helt spontant lutad mot en palm och drack lite mjölk ur en kokosnöt och så ba kom mamma och lite spontant knäppte lite bilder och jag ba råkade sitta i en fotovänlig pose och så ba aa. Capture the moment they say.
Det var väl inte det godaste jag har druckit direkt om vi nu ska vara såna, men jag kände mig ändå rätt fridfull när jag satt där med min kokosnöt.

Som friidrottare får man aldrig vila, inte ens under semestern, så jag hade med mig ett träningsprogram som jag följde rätt flitigt. Efter alla dessa år av träning har jag lärt mig att inte tycka det är pinsamt när jag på allmänna platser utför de mest obskyra övningarna till oskyldiga förbipasserandes stora förfäran och förvåning. Denna gång spenderade jag mycket av min träningstid krälandes i gräset utanför vår bungalow. En dag kom det mitt i min cirkelstyrka förbi en man som häpet stannade, lade huvudet på sned och studerade mina förehavanden. Efter en stunds tystnad (från hans sida, jag flämtade och flåsade och var allt annat än tyst):

"Do you want a coco?"

Så jag satt där på gräset och drack ur min kokosnöt, lerig från topp till tå. Då smakade det minsann. Härligt folk de där dominikanerna.